torsdag 20 oktober 2011

Känslan av att vara konstant sen...

En promenad som normalt tar fem minuter tar nästan tre gånger så lång tid med en snart treåring. Något irriterande när man redan är sen.

Det finns så mycket att titta på på vägen till dagis. Även om man går samma väg tur och retur minst tre gånger i veckan. Det finns alltid nya pinnar att inspektera, samma stenar att bestiga, löv att pulsa genom... Listan kan göras lång. :) varje promenad blir ett litet äventyr i sig självt.

Samtidigt som man känner sig stressad försöker man uppmuntra upptäckarlusten. Inte en helt lätt balansgång alla gånger. :P


2 kommentarer:

  1. Ja man får inte låta stressen påverka vardagen för mkt. Snart är ungarna stora och då kan man börja hålla tider igen. :)

    SvaraRadera
  2. Ja ibland får man räkna till 10;)
    Naturligtvis så är det härligt med upptäckarlusten även om man kanske skulle behöva skynda sig lite grann;))
    kramizzzz

    SvaraRadera

Jag älskar kommentarer! :)