Att sonen är matglad har väl inte gått någon förbi? Det finns ett svart hål i hans mage... Det är ytterst sällan han säger ifrån för att han är mätt. Han sitter i matstolen och gapar som en liten fågelunge och attackerar skeden så fort den kommer i närheten av munnen. När maten tar slut skriker han i högan sky så att man ger honom lite till. Detta får till följd att han lite senare leker majonästub om man då inte har varit "elak" och inte gett honom mera mat. Igår var vi över till grannen för att spela lite Yatzy på balkongen. Det var ju snart läggdags för Éomer så han fick lite välling, han drack upp allt (2 dl) och skrek efter mer. Den universella djuddämparen (nappen) kom fram och det var snart frid och fröjd. Ja tills han börjar leka majonästub alltså. Det var liksom ingen hejd på det! Välling och middag kom upp inom kort. Jätteroligt när man inte är hemma...
Så det blir till att slå dövörat till hans skrik och inte ge efter. Men hur lätt är det? Han blir alldeles förstörd ju...
Men, han sov hela natten när vi väl kom hem sedan. Vaknade till i morse innan jag gick till jobbet så han fick snutta lite innan vällingen var klar. Det var länge sedan man kunde sova en hel natt utan att han vaknat! Ja, nu går jag ju upp innan sex när jag jobbar, men i alla fall. Han brukar alltid vakna mitt i. Det var rätt skönt kan jag meddela! Man kände sig nästan utsövd när man vaknade! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag älskar kommentarer! :)