Éomer-klockan

Vi har ju i princip bestämt att pappan ska ta sonen på nätterna nu när jag jobbar lite. Det enda problemet är ju att min kropp är fortfarande inställd efter sk Éomer-tid. Dvs, jag vaknar alltid någon minut innan Éomer börjar gny. Som ett sjätte sinne, något vi kan kalla mamma-sinnet. Känner ni igen er? Så imorse när Éomer vaknade till var jag redan på språng. Maken vaknade så klart inte så jag väckte honom så han kunde fixa välling medan jag försökte amma lite. Det gick mindre bra. Jag börjar komma över faktumet att han inte vill amma något värst längre. Ammar när jag kommer hem från jobbet och då blir han i princip nöjd. Försöker pumpa/mjölka lite på morgnarna beroende på om han snuttat eller inte, men det är ju inte så att det egentligen blir något att spara. Men det är ju bättre att amma en gång än ingen alls, tänker jag.