Tröttis

Éomer verkar ha kommit in i någon sorts period. Han vägrar sova och blir därmed übertrött och jättegrinig. Inte alls rolig att ha att göra med med andra ord. Inget verkar duga heller. Han kanske slumrar till en kvart efter att han har ätit, sen vaknar han och är lika grinig som förut. Jag saknar min lilla solstråle och hoppas så att det går över snart. Inte ens en långpromenad i vagnen fick honom att sova längre än en halvtimme. Får se hur resten av dagen artar sig.

Imorgon är det dags för återbesök hos doktorn som snittade mig. Hoppas att allt ska vara bra, vilket jag tror att det är. Men sjukhus ger mig alltid lite bad vibes liksom, det har något med den sterila doften att göra. Och kanske det att folk åker dit och kommer inte tillbaka igen. Läskigt. Men så illa ska det väl inte gå för mig! ;-)

Känner mig faktiskt rätt frisk nu! Äntligen! Är förvisso fortfarande lite snorig och hostig, men det kan jag leva med. :-) Snart kanske jag till och med kan ta tag i min träning. Det skulle ju vara skönt att komma igång med det på något sånär regelbunden basis. Ska även utöka våra promenader lite så att de blir lite längre än en halvtimme. Om det bara inte vore för min totala avsaknad av lokalsinne så skulle det vara ganska lätt ordnat... Nu måste jag inspektera kartor innan så att jag vet vart jag ska gå och vart jag kommer fram någonstans. Helst ska jag ha GPS:en med mig. Får räcka med mobilen och konstant kontakt med maken! ;-) Hehe, nej riktigt så illa är det inte. Men nästan. Jag har gått bort mig mer än en gång...