torsdag 5 mars 2009

"Och hur fungerar nätterna då?"

Finns det någon vanligare fråga att ställa till föräldrar? "Får ni sova på nätterna?", "Är han snäll på nätterna?" eller den som vi ofta får; "Vad har ni gjort för att förtjäna ett så snällt barn?" när vi berättar att Éomer sover nästan hela nätterna nu. Denna kommer då från makens familj och självklart levereras den med en glimt i ögat. Maken var visst ett litet monster när han var liten och skrek mest hela tiden. Kolik är ju inte att leka med som bekant. Även BVC-tanten sa åt Éomer att se till att föra lite mer oväsen och väcka oss på nätterna för att inte "skämma bort oss" så mycket och låta oss känna på hur det är att vara småbarnsförälder på riktigt. Jag tror nog att vi kommer få vår beskärda del av det med också! ;-) Men just nu är jag glad att vi har det så bra som vi har det.

Jag inser så klart att vi är väldigt lyckligt lottade som har en son som inte stör oss allt för mycket på nätterna eller på dagarna heller för den delen. Han är ett väldigt nöjt barn om man säger så. Som det ser ut nu så somnar han vid 19-tiden på kvällen och vaknar inte igen förrän efter fyra på morgonen någon gång. Oftast närmare fem-sex. Det tycker jag är helt ok. Oftast brukar vi ligga kvar i sängen en stund och gosa lite, kanske somnar Éomer om, eller så gör jag det (elaka mamma...). Men om klockan är tillräckligt mycket, dvs efter sju, så går vi upp. Igår natt sov gosungen från 19 till närmare 06. Det var underbart. Jag somnade vid 20:30 (inte helt frisk med andra ord) så jag vaknade utsövd och relativt pigg för min ålder. Tack vare detta så börjar jag faktiskt känna att förkylningen äntligen börjar släppa! Yey!

Idag var det dags för ett besök hos BVC-tanten igen. Mätning och vägning stod på schemat. Och han har vuxit på som bara den! Nu väger han 5210g och är 60 cm lång, huvudet är 38,9 cm i omfång. Ja det är inte konstigt att kläderna börjar bli små, men strl 62 är ännu för stort. Nu behöver vi inte komma tillbaka förrän nästa månad, när Éomer fyllt tre månader. Då är det dags för vaccination. Ser inte fram emot att se min lille snutt bli stucken. Hoppas så att han har högre smärttröskel än sin mor, att han i det avseendet brås på sin far!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag älskar kommentarer! :)