Det är vår i luften och Éomer surar

Strålande sol och sköna plusgrader mötte mig idag. Me likie. Éomer är förvisso inte ett jättefan av solen för den sticker i ögonen på honom och det får man ju ha förståelse för. Vi firade solen med ett besök på öppna förskolan. Det var bara vi där från gruppen när vi kom, men sen kom en till mamma så jag behövde inte känna mig helt utelämnad till de andra mammornas och pappans välvilja! ;-) Éomer tittade sig storögt omkring, kräktes ner sig, fick nya kläder och sedan kom föräldraguppsvännen. Éomer var nöjd en stund med att titta på de andra lekande barnen, stå i mitt knä och kika, men sen var det kört. Han var nog jättetrött, för han fick bara sova en halvtimme efter amningen vid nio innan jag gick till öppna förskolan. Han gick upp med sin pappa vid sju så jag fick sova lite extra. Älsklingen var ledig för att han jobbade i lördags. Bra deal liksom när man har smått hemma. :-) Jag försökte med att amma lite, och det nöjde han sig med en stund, men sen var det kört. Och jag kan meddela att det gick nedåt resten av dagen. Éomer var inte nöjd med något alls.

Han höll sig lugn när vi åkte och handlade och sov en timme eller så i babyskyddet efter vi kommit hem. Men sen var det kört. Inget dög. Inte mat, inte kel, inte napp. Bara gråt, gråt och ynk. Var knappt att man fick i sig middagen. Försökte att amma lite, men han kräktes upp det mesta. Så då fick han bada lite och det gick hem. Myspys med Natusans bedtime oil i vattnet. Han höll sig lugn en stund men ville inte sova alls. Han fick lite mer mat, det tyckte han var helt ok, men kräktes upp en hel del. Han låg i mitt knä och pillade lite med min BH och klappade lite snällt på bröstet och jag trodde verkligen att han äntligen kommit till ro. Men icke. När vi bytte byjamas på honom blev han arg igen. Sen fick pappa ta över. Och då äntligen kom han till ro på pappas mage. Visst det tog ett tag innan han riktigt somnade, men sen sov han som en stock. Han vaknade inte ens när jag la ner honom i vaggan vilket han alltid gör annars.

Han måste helt enkelt varit övertrött. Plus att jag har ätit lite choklad de senaste dagarna, det kanske har gett honom lite magknip. Men när man är van vid en liten solstråle känner man sig rätt kass när man inte fattar vad som gör att han gråter. Bebisar gråter, jag vet, men borde inte jag som mamma fatta vad det är som fattas honom? Vilken gråt det är? Gah! Jag vill ha tillbaka min solstråle!