Lägesrapport

Efter ett samtal till BVC så kände jag mig igår lugnare över Éomers förkylning. Ja, jag är litet av en hypokondriker och tror oftast det värsta. Speciellt med mig själv. Gör gärna en höna av en fjäder och kan för ett kort ögonblick när jag har konstig huvudvärk tro att jag är döende. Det är sant. Men nog om mig. Éomer verkar ännu piggare nu och hostar inte alls lika mycket. Speciellt inte på nätterna då det blir som mest påtagligt. I natt fick han sova i babysittern så att huvudet verkligen kom upp ordentligt, i vaggan kasar han liksom ner efter en stund. Vår BVC-tant försäkrade mig att förkylningar var helt normalt och så länge han inte får hög feber så behöver jag inte oroa mig. Vi har gjort allt vi kan för att underlätta för snutten.

Han har varit väldigt matglad nu och det börjar synas lite på kinderna. ;-) Det är ju ett mått på hur sjuka de egentligen är... Orkar de äta ordentligt är de ju inte speciellt sjuka! Eller hur? Dessutom tror jag att han är inne i en tillväxtperiod så han gör inte mycket mer än att äta, sova och så äta lite till. Oftast räcker inte ena bröstet till heller utan efter en stund vill han ha mer och då duger sällan brösten han redan ätit i från. Det är bra, han måste växa i kläderna han fick av farmor ju. :-) De är fortfarande lite stora nämligen.

Pyjamas

Mysoutfit

Något som han nu har börjat med är att stå upp med stöd. Sitta i knät duger inte riktigt längre, utan han spänner benen och trycker i från så att han står upp. Mammas lille plutt växer för fort. Hur ska man hinna med?!

Vår lilla björn innan en tur med vagnen.