Besök hitan och ditan

I fredags ringde jag till BVC här hemma för att berätta att vår son anlänt till världen. Det var inte vår sköterska utan en vikarie som var där. Hon tyckte nog att jag lät lite osäker på det här med amningen så hon tyckte att vi skulle komma förbi så att hon fick titta lite på Éomer. Så vi bylsade på oss och knatade bort till BVC. Premiärturen i vagnen. Éomer somnade direkt efter att ha kinkat lite när vi klädde på honom overallen och lade honom i vagnen. Hur skönt som helst. Jag hade knappt sovit något på natten, amningen hade strulat och älsklingen hittade mig gråtandes i kapp med Éomer i soffan (nu har det löst sig, btw, men återkommer till det senare.). Han skickade mig i säng. Det visade sig att snutten gått ner till 3050g, vilket nästan var precis 10 % av födelsevikten. Jag fick amma lite så hon fick se hur han sög och så, det såg ju jättebra ut. Bara för att vi var där så klart. Hon tyckte att vi gott kunde försöka amma varannan timme. Men jag väckte honom på kvällen lagom innan vi tänkte sova och fy satan vad arg han blev. Ville inte alls komma till ro och amma då heller. Nej, så väcka honom tänker jag inte göra igen.

I lördags var vi till Danderyd för återbesök och PKU-test. Stackars Éomer blev stucken i handen. Han vägdes också, och hade gått upp till 3090g. Amningen under natten hade funkat klockrent! :-) *nöjd* Sköterskan tyckte att vi skulle ringa BVC på måndagen (idag) för att få komma in och väga igen, för det var ju som sagt på gränsen till för mycket viktnedgång. Vi skulle även börja hålla koll på hur bajset såg ut. Det är ju dags för den att ändra färg. I går kunde jag stolt konstatera att bajset nu har den där äckliga brungula färgen det ska vara, samt att det numera luktar en del om hans fisar! ;-)

På eftermiddagen efter våra eskapader så kom min pappa på besök för att titta på sin dotterson. Éomer var faktiskt vaken när de kom trots att han precis fått mat. Pappa såg så stolt ut när han höll i sitt första barnbarn.
Och i söndags var det dags för kusinerna, med far och flickvän, att få träffa det nya tillskottet. Det besöket var lite jobbigare än morfars. Éomer vaknade precis när de hade kommit och sedan kom han inte till ro igen förrän sent på kvällen. Men det är ju inte så konstigt när det är två blondiner som vill pilla, klappa och hålla och pussa. Han fick inte direkt någon matro och var väldigt kinkig resten av kvällen. Det bjuder jag på den här gången för de kommer nog inte att få träffa honom förrän till sommaren igen.

Från vänster: Angelica, Natalie och Karin myser med Éomer

I natt har vi testat att sova i sängen med Éomer mellan oss. Tidigare har vi en av oss sovit på soffan, medan den andra tagit igen sig på sängen. Det enda jag tyckte var jobbigt var att amma i sängen. Snittet gör ju att jag inte är lika mobil eller får vara lika mobil som jag vill. Inte lätt att sitta i en säng och amma då. Men han vaknade bara två gånger och kom till ro igen relativt lätt. Älsklingen tyckte så synd om sin son i morse när han vaknade, mamma låg och snarkade honom rakt i örat! ;-) Men inte vaknade Éomer av det inte! :-) Han borde vara van vid mina snarkningar vid det här laget! Det känns som om vi börjar landa i våra nya roller som föräldrar. Börjar även så smått få in rutiner och det känns riktigt bra. Jag är så glad att amningen funkar som den ska!