Going cold turkey

Nu har vi gjort det. Slutat med nappen. Bara så där. Från en dag till en annan. Just nu, så här på morgonkvisten när sonen inte har sovit tillräckligt och gnäller så undrar jag om det verkligen var så smart. Men i längden vet jag  ju det. Och det har ändå gått förvånansvärt bra.

Det hela började med att nappen jag tagit med till dagis visade sig ha spruckit, jag tyckte jag kollade så noga innan vi gick hemifrån, men tydligen inte tillräckligt. Sonen har en förmåga att bita sönder sina nappar och vi har länge sagt att vi inte köper några nya, med tanke på hur stor han faktiskt är. "Jag kan det för jag är stor, jag är storebror" verkar visst bara gälla när det är något som HAN tycker han är tillräckligt stor för att få göra eller äta. När vi säger det tittar han på oss som om vi vore puckade och säger att han är bebis, för i går var han liten.

Nåja. På dagis gick det bra. Det var öppna förskolans föreståndare som kom in och frågade om jag hade någon annan napp, vilket jag inte hade och hade verkligen ingen större lust att traska hem och hämta någon heller. Lena hade sagt åt honom att testa blunda lite och så skulle hon höra om mamma hade någon till. När hon kom tillbaka sov han. Vi vet ju att det funkar i alla fall på dagis. Det har gått förut när vi glömt nappen. Allt verkar funka bättre på dagis, liksom.

Hemma gick det inte lika bra. Tjatet efter nappen kom relativt omedelbart efter att pappan kommit hem, för sonen var trött och lite grinig. Han ville sova, och skulle därför ha nappen. Så fort vi sa ifrån eller inte tyckte som han så skulle han minsann sova. Vi hade inte ens ätit middag ännu...

 Vi hade tidigare pratat om att han skulle i alla fall testa att sova utan. Han var helt med på det. Så han gick till slut och lade sig, men ville verkligen inte komma till ro. Jag satt med honom en stund och försökte lura honom till att somna. Han var ju trött och skulle somna på två röda, bara han slutade ligga och röra på sig hela tiden. Efter många om och men hade han i alla fall lyckats somna.

Morgonen idag, började mycket tidigare än vad jag velat, redan vid halv sex hade han vaknat till liv och skulle minsann INTE somna om efter toalettbesök. Gnällig som få så klart... Ugh... Hoppas kvällen blir bättre...