Äntligen!

Sonen kan numer säga sitt namn. Han heter inte längre Emme-g. Yes! Äntligen! Han kan även säga vad hans föräldrar heter, när han vill ha något säger han numer "vill ha" och inte "ska ha" alternativt "måste ha". Han är just nu väldigt fixerad vid storlekar. Antingen ska allt vara JÄTTEtooort! Eller jättelitet. Det finns inget mellanting. :P Men, ibland kan han säga att det räcker när man tex blandar saft åt honom.

Han har även kommit på att man blir belönad om man är snäll. Där får man för att man sagt "Du får det om du är snäll..." Då får man höra "Vill ha chokladbit... Jag är snäll!"

Man kan tro att han är en väldigt sympatisk och söt kille just nu... Och det är han, kortare stunder. :P Men förhoppningsvis har det värsta trotset gått över. Själv jobbar jag på mitt tålamod och försöker att inte skälla på honom för mycket när han "bara" är busig... Det är inte helt lätt att vara tvåbarnsmor alla gånger, och jag beundrar de som har fler och verkar klara det galant!