Nej, det var inte jag som sa det. Det var faktiskt sonen. Jag testade makens rock för min vinterjacka börjar bli lite varm och rock är snyggare till klänning än vad en vanlig jacka är. :P Sonen tittade argt på mig och sa "Pappas!" och försökte ta av mig rocken. "Jag får låna den," svarade jag. "Pappas, ajja bajja!" När det väl var dags att gå fick jag väl ha den i alla fall då han fick ha en fin fleecetröja under vårjackan som han ärvt från kollegans son. Han var stolt som en tupp. :) Han vägrade tom ta av den när vi kom till dagis.
Stolt visade han upp den för sina sk polare på dagis. "Den!" sa han och pekade glatt på sin tröja och de svarar "den..." med lite lätt nedlåtande tonfall. Varför ska de säga något överhuvudtaget om de inte har något snällt att säga? Barn kan vara så dryga ibland. Jag vet att de inte menar något med det, men det gör ändå ont i mig att se sonen så glad och få sådan respons. Det är tur att sonen inte riktigt förstår det här med olika tonfall ännu. Så jag skakade av mig det och satte sonen vid bordet där han begärde att få baka. Hoppas han fick det. :) Vilket påminner mig om att det är dags att testa trolldeg hemma... :P Ska bara hitta ett bra recept och bakgrejer. :)
Är i alla fall väldigt glad över att han bara behöver gå heltid på dagis tre veckor till nu. Sedan blir det två veckors ledigt innan 15h/veckan börjar. :) Då slipper han dessa ungar på morgnarna. Tänk vad en mamma kan oroa sig och nojja sig... :P
Hihi, va gulligt. :) Blir skönt när han får vara hemma med er. En bra ide är kanske att fixa med lite saker han kan leka med sen när du är hemma med liten. Så att du har grejer hemma som bara är att ta fram. Som trolldeg, kottar att pyssla med, lite nya pussel som du kan ta fram osv. :)
SvaraRadera