Min lilla plutt var alldeles förtvivlad när jag skulle gå från dagis idag. Åh, det har inte hänt på evigheter. Mitt ömma (och gravida) hjärta blödde när jag vinkade hej då och såg honom gråta och sträcka sig efter mig. Han ville att jag skulle stanna kvar och leka med honom... Usch det gör så ont i mig när jag tänker på det...
Hoppas att det gick över snabbt, som det brukar göra.
Usch va jobbigt det måste vara. Hua.. Men lättare ändå när dom är så pass stora att dom förstår när man förklarar för dom. Värre med en liten plutt som Elise. Nä, dagis får vänta ett tag för henne.
SvaraRadera