Trotsåldern har nått sin kulmen (hoppas jag). Till och med dagisfröknarna har noterat att sonen är en väldigt bestämd liten herre som inte kan ta ett nej. Så fort man säger att nej, du får ingen kaka, smaka, macka, eller vad det nu kan vara, för vi ska snart äta middag, så blir det ett jäklarns liv hemma. Det skriks, gormas och till slut ligger sonen på magen på golvet och sparkar. Som om det hjälper?
Jag trodde inte att alla barn körde på den där "ligga på magen och skrika och sparka"-grejen för att få sin vilja igenom, men det verkar vara en genetiskt betingad grej. Vi har säkert varit lite för snälla mot honom och det får vi betala för nu. Jag tycker det är så kul att han gillar grönsaker och han får alltid en munsbit när jag hackar sallad. Sådana nyttigt vill man ju uppmuntra, på gott och ont tydligen. Men nu har det gått så långt att han vill smaka och sträcker sig efter vad som än ligger på skärbrädan, oavsett om det är tomater, rått kött eller köttfärs. Inte bra.
Det är inte helt lätt att vara förälder just nu. Tålamodet tryter och man försöker vara så pedagogisk och lugn som möjligt, men det är inte alltid det fungerar. Ignoreringsmetoden är en favorit just nu om han inte slutar efter två-tre tillsägningar, lockande med att leka lite i hans rum eller annan distraktion.
Några förslag?
Tror bara att det är bra att de vill smaka grönsaker som du säger. Det är nog inte orsaken till trotsen. Sånt får man nog dras med ändå. :p Han är väl inne i en period nu där han lär sig att ibland är det nej och ibland är det ja. Och det är mamma som bestämmer när det blir det ena svaret eller det andra. Säkert väldigt frustrerande så inte konstigt man ligger och skriker på golvet ibland. :p
SvaraRaderaHmm, känns igen! Ikväll hade jag fullt sjå med att laga mat och sätta på pyjamas. ALLT var fel! Jag brukar ge Ludvig en liten mugg med gurk- eller morotsstavar som han kan mumsa på, oftast framför bolibompa.
SvaraRaderaNu på senare tid har mitt tålamod inte varit det bästa och då har jag helt enkelt sagt till honom argt och på skarpen att jag är trött på allt gnäll. Det har faktiskt hjälpt i viss mån tror jag.