Ni känner väl igen det ordspråket, va? Jag har aldrig tänkt på att det stämmer in på hur barn härmar oss vuxna. Idag slog det till vid matbordet... Vi åt fetaostbiffar, pasta, sås och herticotverts. Inget konstigt med det. Sonen åt herticotverts med förtjustning, lite konstigt, men föga förvånande då han älskar grönsaker. Sen kommer vi till det mer underliga. Sonen sträcker sig mot min tallrik där en hög herticotverts ligger, tar en och doppar i min sås. Mycket roligare än hans egna som redan var fint skurna och blandade med allt annat. Detta fortsatte ett tag... Fascinerat undrade jag vart han fått det i från. Sen kom jag på det... Vi äter pommes lite titt som tätt och förra veckan åt vi mat från McDonald's och hade då köpt dipsås. Alltså satt vi där och dippade pommes i dippen. Även senare under veckan när pommes åt till kött dippades det hit och dit, och sonen skulle ju inte vara sämre. Så nu ska han dippa så fort det kommer något med sås och något som går att dippa...
Önskar att det var andra saker han härmade oss med. Som tex att prata med rena ord och inte bara peka och grymta något och bli sur när man inte fattar...
Men han är bra söt ändå! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag älskar kommentarer! :)