Känner du igen dig?

Har du någonsin kramat någon, för att du har trott att det var läge och den andra såg ut som om han/hon tänkte sig en kram och sedan kommit i efterhand att det kanske inte alls var så?

Det hände mig i morse. Jag kände mig sedan jättedum. Avdelningschefen kom och sa hej då då han ska gå i pension nästa vecka. Det såg ut som om han tänkte kramas så jag hängde på liksom. Sen i efterhand, när han hade gått så inbillade jag mig att han såg lite besvärad ut. Han är ju världens goaste tomte, vår lilla hustomte som alltid sett efter vårt väl och ve. Jag frågade mina kollegor om de uppfattat något i den stilen, att han tyckte jag var konstig eller nåt. Jag menar, jag har ju bara jobbat med honom i snart tre år... och inte speciellt nära. Men de hade inte tänkt på det. Jag kände mig jättedum. Haha, men han kanske tyckte det var jättemysigt, vad vet jag? Han är liksom en sådan man kramas med. Vår chef tar man i hand, men avdelningschefen här (ja föredetta) kramas man med... :P

Hoppas det går över. Jag kan ju bli knäpp för mindre av mitt grubblande...