Bode väl säga något om...

... Eurovision Song Contest. Det kändes ju inte så där jätteintressant att titta när inte Anna kom med, även om jag inte blev jätteförvånad. Vi hade som sagt middagsbjudning hemma i lördags. Med dresscode och grejor. Jag hade köpt en ny klänning och allt. :)

Men iaf. Vi satte på teven i bakgrunden medan vi åt. Vi fösökte oss på ett nytt recept som vi fått av svärmor. Sååå gott var det hemma hos henne, så vi tänkte återskapa. Det gick väl så där va... Kycklingfilé med mozzarellasås och pasta. Mozzarellan vägrade att smälta! Även om vi smulat sönder den, lekte den terminator och liksom drog ihop sig ändå till en stor slemmig mozzarellaboll. Sedan, när vi ätit upp och alla tagit påfyllning, (det var alltså gott) och skulle servera efterrätten, sorbét med bubbelvin, så upptäckte jag att vi glömt att ha i den hela krukan färsk basilika vi köpt. :P Men men, det blev ju bra ändå.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Till slut var iaf middagen klar och vi, tjejorna iaf, hamnade i soffan framför teven. Gud, vad roligt vi hade. Vi satt och kritiserade och diskuterade varenda bidrag och även programledarna. Vi kunde hitta någon sorts  koppling till Sverige på ett eller annat sätt. Antingen om det var svenskar inblandade i låten, eller att de såg ut som någon. Tex var Peter Stormare med och sjöng en sång. Vilket land kommer jag tyvärr inte ihåg nu. Programledarna påminnde om Alice Bah och den där lilla blonde killen som snackar skånska som vi inte kan komma på vad han heter. Även den sista mörka kvinnan påminner om någon, men vi kommer inte på vem. Sen, icke att förglömma, har vi Danmarks bidrag med Günther, den tyske porrskådisen. Vi vred oss av skratt. :P

Vad ska man då säga om vinnarlåten? Vi tyckte att hon såg ut som och lät lite som Björk, och kanske behövde lite mer engelskträning. Men den var helt ok och jag går och nynnar på den. Den vara lagom annorlunda och ingen ballad. Och Tyskland kan väl inte stoltsera med så många segrar va? Typ aldrig om man får tro Wikipedia.