Jag var kanske 4 år. Gick på Rosenvägens daghem. Och där gick även Han. Stefan. Men snälla bruna ögon och lilla Maria föll för honom. Trots att han tyckte att det var en bra idé att kasta en stor sten i huvudet på mig så jag fick åka till vårdcentralen med ett jack i pannan. Kom tillbaka med ett fint Bamseplåster om jag inte missminner mig. Denna förälskelse hängde faktiskt med upp i lågstadiet. Bodde ju i en liten ort så man gick i samma skolor. Sist jag såg honom såg han faktiskt fortfarande väldigt bra ut. Fascinerande att smaken sitter i så där 15 år senare! ;)
För att läsa fler tolkningar av Veckans rubrik, klicka på bilden nedan. :)
*Hihi*...Såå sött,fast du fick bula ;)
SvaraRaderavilken fin berättelse stackars dig som fick ont i huvet av honom.
SvaraRaderaKram
Vilken mysig berättelse. Alla min sin första kärlek så tydligt =)
SvaraRaderaUtom jag ;) ha ha
Ibland gör kärleken ont ;-)
SvaraRaderaEn sån fin berättelse. Tänk vad det sätter sig djupt dessa varma känslor som vi haft för någon. Man minns dem för alltid. Tack för att du delade med dig av dem! Jättefint! Kram från mig!
SvaraRaderaSå sött skrivet!
SvaraRaderaVilken fin blogg du har!
Kram