Duktig pojke!

Ibland känns det som om man uppfostrar en hund hemma... Man säger bestämt NEJ, när Éomer gör något han inte ska, och BRA! eller DUKTIGT när han gör något bra. Känns jätteknäppt, men AJJABAJJA funkar inte, och AJ AJ associera mer till något som gör ont. Vad använder ni för ord när ni säger ifrån till era barn?

Och jag måste bara berätta, Éomer har lärt sig att ta sig ner från soffa och säng helt själv nu! Lägger sig på mage, slänger benen över kanten och hasar sig försiktigt ner! Det är helt sjukt vad stolt man blir för minsta lilla framsteg. Men ännu står han inte själv, än mindre går utan stöd. Han är förvisso väldigt snabb runt soffbordet och längs med soffan. Bara en hand nu! Maken förlorade sitt vad dock. Han trodde att Éomer skulle gå innan hans födelsedag den 6 november, men icke. Vi väntar ivrigt! :)