Mardrommar?

Det har hänt några gånger nu att Éomer vaknat gråtandes, nästan skrikandes, otröstlig på morgonen... Fruktansvärt hjärtskärande. Nappen hjälper, och han somnar om, men efter en stund upprepas proceduren och man måste till slut plocka upp honom och i princip väcka honom för att han ska lugna ner sig. Börjar misstänka att det är mardrömmar. Någon som känner igen sig?

Annars har han sovit hur bra som helst nu när jag börjat jobba. Sover hela nätter och vaknar vid sjutiden (lagom tills jag gått till jobbet). Just nu är ju svärfar här på besök så de har varit ute på äventyr, hälsat på gammelfaster Peggy bla och bytt från sommardäck till vinterdäck på bilen.

Är väldans avis på alla er som är preggos därute... Fick reda på att en av mina gymnasiekompisar är gravid nu och har BF den 29 december. Mycket bra datum. Den andra som jag känner som är beräknad tills dess. ;) Tänk om Éomer får en till att dela födelsedag med... En av våra vänner fyller också år då. Men här blir det ingen syskonverksta förrän jag vet hur det blir på jobbet. Lär få veta på måndag. Är grymt sugen i vilket fall...