Lillfisen 7 månader

Återigen förundras jag över hur fort tiden går egentligen. Eller förfasas, kanske är det rätta ordet. Tycker ju inte att det var så länge sedan han var en liten plutt som inte gjorde mer än sov, ammade och bajsade, typ. Nu sitter han själv, börjar kunna resa sig med stöd (eller iaf kräla upp i knät nu), krypningen är på g och antagligen tänderna också. Han borde väga över 7 kg nu, pappan ska till BVC i morgon för en check up. :) Ska bli mycket intressant att se. Éomer ammar 1-2 gånger per dygn och äter mat och välling resten av dygnet och är rätt nöjd med livet.

De senaste två näterna har dock varit mindre roliga, visst natten till i dag var bättre än den igår, men jag är långt ifrån utsövd. I måndags vaknade han redan innan tolv och vägrade somna om. Ingenting dög. Inte välling, inte vaggning, inte mys, inte ens The Imperial March som brukar få honom att le om man verkligen kör POMmandet med inlevelse. Han fick en alvedon då febern som han hade på kvällen inte ritkigt släppt, det brukar ju hjälpa febriga små barn och om det nu var tänderna som spökade även ge lite smärtlindring. Till slut somnade han väl, jag är lite osäker på när då det var pappan som fick ta honom iom att jag skulle upp. Sen vaknade han igen vid halv fem och då tog jag upp honom i sängen och han fick snutta lite. Då somnade han om rätt fort och sov sedan till halv tio enligt pappans rapport. Själv fick jag dra mig ur sängen en timme senare.

I natt vaknade han runt ett och var väldigt gnällig, så välling erbjöds och den slurpades i fort, men han ville inte riktigt somna om. När han väl somnade så sov han till lagom till att jag skulle gå till bussen, bara lite gnäll innan jag gick upp. men maken tog upp honom i sängen då och båda sussade sött när jag gick. Det är väl mycket som händer i den lilla kroppen igen nu kan jag tänka som gör att han sover lite orolig. Hoppas att det blir bättre snart i alla fall. :)