Mammas lilla koala

Ja Éomer har än en gång förvandlats till en liten koala som vägrar vara någon annanstans än i mammas knä. Ingenting fungerade igår eftermiddag. När till slut maken ringde och sa att han var på väg hem men var tvungen att åka via Arlanda så lät jag nog rätt desperat, "Jag lovar att skynda mig," sa han då. Éomer sov inte alls mycket igår och hade väl gått och blivit övertrött och inte alls lätt att ha att göra med.

Dessutom har han hela den här veckan vaknat tre gånger per natt istället för det vanliga en, och sådant tär ju på en mamma när hon har vant sig vid att få sova flera timmar i streck. Första gången vid ett, sen vid tre-fyra och sedan igen vid sex. Så klart att man blir mer lättretlig då. Éomer verkar ha haft magknip på nätterna så vi har börjat ge magdropparna på kvällarna istället, eftersom man på dagarna lättare orkar med en grinig unge. Till en viss gräns så klart.

Igår vid två var gränsen nådd för min del. Var sjukt trött i armarna efter att ha burit runt på gnällspiken, fick knappt äta för att han skulle sitta i knät, gå på toa var inte att tänka på... Men lagom till pappsen kom hem så var han en liten solstråle igen. Och somnade relativt lätt. Jag älskar så klart plutten gränslöst, men även en mamma kan bli trött och frustrerad och vilja sälja ungen till första bästa. ;-)

Éomer somnade till slut för natten vid halv sju, vaknade vid halv tolv och käkade och sedan sussade han sött till fem i morse och vaknade för dagen vid kvart i åtta. Så i dag är den här mamma utvilad och pigg. Tack Éomer! :-)

Det roligaste i kråksången är att när vi var på CL i torsdags och hälsade på var han en liten prins och hur snäll som helst. Gnällde lite och var tröt men somnade så snällt i vagnen när jag lade ner honom. Både S och L förundrades över hur snäll han var. Har snutten redan blivit en ögontjänare? :P