Plötsligt så händer det...

Éomer har inte varit så nöjd med att ligga på mage någon längre stund. Han blir fort frustrerad över att han inte kommer någon vart. Med andra ord har han inte hajjat grejen med varför jag tvingar honom att ligga på mage. Han kämpar och kämpar med armar och ben för att komma framåt. Men det där med att hålla upp huvudet har liksom inte funkat. Bara lite och inte alls så där fint som man ser på babykort när bebisen ligger med armarna framför sig och håller upp huvudet och tittar in i kameran.

Men igår så plötsligt låg han där i gymmet och pillade på mattan och höll upp huvudet/överkroppen med stöd av armarna! Bara så där! *sjukt stolt mamma!* Förhoppningsvis är det inte bara en engångsföreteelse, så vi fortsätter att tvinga honom att ligga på mage varje dag! ;-)

Amningen börjar gå tillbaka till det normala tror jag. Nu krånglar han bara någon gång per dag, och då är det oftast för att det inte var så lång tid sedan han åt så den där mer gräddiga mjölken kanske inte har hunnit rinna till. Det känns jätteskönt! Det finns ju inget värre än att känna sig otillräcklig som mamma.

Igår kom jag äntligen ihåg avin för att hämta ut vårjackan jag köpt av en vän på familjeliv till Éomer. Den är i strl 68 och ännu lite stor, men med tanke på hur vädret håller på så hinner han nog växa i den lagom tills det är dags att börja använda den! ;-)