jag var ju sjuk på riktigt ju

Pallrade mig äntligen iväg till farbror doktorn igår (blev förövrigt samma som éomers i tisdags). Pallade inte med att ha ont i hals och snuva och lock för öronen längre. Var helt inställd på att få till svar att det var en redig förkylning som jag brukar få när jag väl orkar ta mig till doktorn. Men nej, jag hade dubbelsidig öroninflammation. Man tackar... inte. Hade lite ont i örat i tisdags när jag tänker efter, det har varit lock för det sen dess, men efter panodil så kom det inte tillbaka. Så nu käkar jag penicillin.

Inte nog med det så verkar det som om min mens redan kommit tillbaka. Hur kul är det då? Hade ju planerat att slippa den ett bra tag till framöver. Men icke. Började lite i måndags så jag ringde sjukvårdsupplysningen och kollade lite. Tänkte det kunde vara någon inflammation i livmodern eller annat läskigt. Men eftersom jag varken hade feber eller speciellt ont sa de att det inte var någon fara. Men så kom det mer och mer under tisdagen så i onsdags ringde jag till barnmorskan och hörde om det kunde vara det. Och det trodde sjuksyster att det var. Väldigt ovanligt, men inte omöljigt. Tack för det televerket. Det är ju bara att bita i det sura äpplet med andra ord.

I onsdags var vi på föräldragrupp igen. Jag övervägde starkt att inte gå eftersom jag var sjuk. Men jag tog Bettan och åkte i alla fall. Pratade om sömnrutiner den här gången. Hade tänkt att prova lite med det nu, men Éomer har inte varit speciellt medgörlig. Tror att han är inne i en tillväxtfas och sover och äter och sover och äter mest hela tiden. Svårt att få till rutiner då. Men han är så liten ännu så det är ju ingen panik.

Busar på golvet...
vet inte varför den kom in åt fel håll, men jag orkar inte mecka med det nu...