I natt har Éomer sovit i vaggan. Lade honom där efter kvällsamningen igår och så sov han i princip till halv fem i morse. Eftersom han har en mamma som är lite nojjig av sig så var hon uppe och kollade honom för minsta lilla ljud som kom från vaggan. Men han sov så sött så, eller så hade han tappat nappen och ville snutta på den igen. Såklart var han lite för pigg när han vaknade vid halv fem. Ammade en stund och han somnade vid bröstet. Så jag lade honom i vaggan igen, gick på toa och kom tillbaka. Då låg han och fäktade med armarna och var alldeles klarvaken och hade ingen tanke på att sova. Passade på att byta blöja och sedan tog vi en amningsstund igen. Han somnade igen och jag satt kvar en stund med honom i knät innan jag lade ner honom i vaggan igen. Den här gången vaknade han inte!
Så skönt att inte bli väckt av små fäktande armar som slår en i ansiktet, samtidigt som det känns som om han är väldigt långt borta, även om det bara är en meter. Är så rädd att jag inte ska höra om han vaknar! Men vi lär oss att höra vilka ljud som är vilka, vilka man kan ignorera och vilka man ska kravla ur sängen för. :-) Han vaknade igen vid nio i morse. Jag känner mig ändå rätt utvilad. Även om jag var uppe nästan två timmar miss i nassen. Verkar som han börjar adaptera sig till våra sovvanor, vilket är skönt. Måste ju säga att vi har ett väldigt snällt barn. Inget värst magknip, inte mycket skrik och panik utan mest mysiga stunder. Tydligen var jag ett väldigt snällt barn när jag var lite enligt min far. Éomer må ha fått sin fars utseende, men han har nog fått mitt beteende. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag älskar kommentarer! :)