v 33 - Vetekudden är min vän!

Efter att ha varit förskonad från diverse krämpor så slog både molvärk och ryggvärk till i söndags. Kan ha att göra med helgens bravader och att man sovit i en obekväm gammal bäddsoffa på landet, men det har inte riktigt släppt ännu. Har suttit med vetekudden i knät och bakom ryggen samt sovit med den i natt. Känns kanske lite bättre nu.

Peanut bökade runt i magen som en liten tok igår. Hela dagen. Gärna nere i bäckenet. Det kan ju hjälpa till lite att jag känner mig öm och trött i magen. Hoppas att det går över, eller iaf blir lite lindrigare. Jag ska ju inte klaga, min graviditet har ju varit löjligt lätt. ;-)

Har börjat noja mig över att jag inte ska kunna känna när förlossningen startar. Jag har ju inget att jämföra med. Kan inte säga att jag har haft några sammandragningar ännu heller. Hur ska jag veta? Älsklingen säger att jag inte ska noja mig så mycket. Jag kommer att veta när det sätter igång. Det är en sådan urinstinkt. Innerst inne vet jag ju att han har rätt. Men jag oroar mig lite iaf.

Imorgon är det dags för tillväxt ultraljudet. Det ska bli spännande att se Peanut igen. :-) Hoppas på att jag får med mig en liten bild hem också, men det stog inget om det i kallelsen, så man får väl räkna med att man inte får med sig något minne. Men hoppas kan man alltid göra!

Vecka 33 - 4 nov - 10 nov 2008
Me: De sista två månaderna besöker du vanligtvis MVC varannan vecka. På MVC mäter man barnets tillväxttakt. Vid den här tidpunkten är normalkurvan för symfys-fundusmåttet runt 31, men det är främst sin egen kurva man ska gå efter.

Peanut: Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning.