Usch jag har blivit den där jobbiga gravida som jag inte skulle

Den där ni vet som hela tiden snackar om sin bebis i magen. Jag hatade verkligen den tjejen som satt och var gravid när jag som mest längtade efter barn. Hon pratade hela tiden om sin lilla tjej som hon sett på ultraljudet. För varje människa som gick förbi receptionen kom samma gamla historia, säkert tjugo gånger fick jag höra hur underbart ultraljudet var. Jag hatade henne i den stunden. För att hon var gravid, mådde jättebra och var assnygg och jag var jätteogravid och hade inte ens börjat försöka bli gravid än pga diverse olika anledningar.

Nu sitter jag här själv och tjatar om mitt ultraljud. Kommer på mig själv med vad jag gör. De jag jobbar med har båda barn och har i alla fall en utav dem (den andra visste inte om att hon var gravid förrän dottern kom ut) varit med om det jag har. Jag är hopplöst efter. Jag kommer inte med något nytt direkt. Jag sitter här och tindrar och bara myser. Jag kommer på mig själv att än en gång kvittra att det var så underbart! Fy på mig!