The "Alien"-experience

Om ca ett halvår kommer vårt liv förändras radikalt. Helt plötsligt kommer det att kretsa kring matning, blöjbyten och ett litet knyte som kräver all vår uppmärksamhet. Det har invarderat vår värld, har tvingat oss att bli vuxna. Shit jag ska bli mamma! känns lite väl avlägset just nu. Men sex månader är inte speciellt lång tid. Skrämmande och alldeles, alldeles underbart på samma gång. Hur ska det gå?

Känner mig lätt skräckslagen just nu. Varför vet jag inte. Det är väl helt normalt att man går igenom en period av skräckblandad förtjusning och oro för att man inte ska klara av föräldraskapet. Det känns så avlägset på något sätt. Man trodde att man skulle känna sig redo på något sätt. Men inser just nu att jag kanske inte alls är det? Blir man någonsin helt redo för ett barn?

Men åh vad jag längtar till att få ligga där på BB, helt utmattad efter förlossning med min lilla Peanut i mina armar för första gången. Fatta vad häftigt! Jag ska bli mamma!